mayumi

Det handlar inte om att springa längst.
Det handlar inte om att springa snabbast.
Det handlar inte om att springa tills krafterna tar slut.

Det handlar om kropp och själ i en bra balans.

Efter att ha förberett och inlett semestern med ett treveckors schema med hård träning och en kost bestående av mest fisk och grönsaker så tog jag ledigt.
Jag njöt av semestern. Drack vin, grillade, la upp benen på bordet, tog en kaka till.
Detta varvade jag med långa sköna stavgångspromenader, korta joggpass i skog och mark både sent på kvällarna och tidigt på morgnarna och långa cykelpass på grusiga skogsvägar.

Detta har nu lett till en insikt i livet om att det viktigaste faktiskt inte är att tävla, tävla, tävla. Varken med sig själv eller andra.
Jag är inte funtad för det.
Jag vill träna på egna villkor och känna att jag mår bra av det.

Om jag vill ta mig igenom ett svettigt spinningpass så gör jag det för att det är just det jag vill och min kropp behöver just för tillfället.
Om jag känner att en kort promenad på lunchen räcker för att piggna till så gör jag det.

Jag har inte anmält mig till varken Tjejmil, Halvmara eller Midnattslopp i år.
Jag är inte redo för det än.
Jag vill inte känna mig pressad att träna.
Om jag känner för det nästa år, fine, då anmäler jag mig. Men inte i år.

För just nu är mitt primära fokus på att balansera kroppen med själen.
Och det funkar faktiskt.. Jag har starkare benmuskler nu än nånsin. Bara själen ville komma ikapp snart.....